onsdag 22 maj 2013

Brighton and Americans

Igår åkte jag, Sonja och Erika till Brighton - en kuststad som påminner skrämmande mycket om hur jag föreställde mig Abarat:


På vägen in till stan såg vi inte en utan 2 cirkusar
Cirkus - med en prideflagga! Dock så var den tyvärr upp och ner...
Och dessa charmiga ben som stack upp från en bio:
Charming - det fanns ett par röda ben på en annan bio också, men de hade bara en sko på sig....

Ett sagoslott:


Och såklart piren som Brighton är så känt för:







Men den här dagen blev märkligt nog mer amerikansk än brittisk. jag har hört Brighton kallas UKs San Francisco, och enligt Sonja (som är från SF) så kände hon sig väldigt mycket som hemma. Vi gick in i en affär som hette Intergalactic Candy (eller något liknande) som lika bra kunde ha hetat American Candy - så jag fick provsmaka Pop Rocks (som är sånt där godis som poppar och sprakar i munnen -sprakglass som vi kallade det när jag var liten) och cream soda (jättesöt läsk).
Sweet Corn soda? 

Brighton har jättefina marknadsstråk, så vi gick längs en gata när vi snubblade över FroYo (frozen yoghurt) - finns det i Sverige? Det är F.A.N.T.A.S.T.I.S.K.T. Man får välja olika smaker (som man häller upp åt sig själv ur glassmaskiner) sen väljer man sås och topping och så väger man den. Lite som plockgodis fast frusen yoghurt. Mina favoriter var Red Velvet och Peanutbutter. Lite oväntat enligt mig själv.


Ett charmtroll i Brighton! Eller två...?


Vi gick också och kikade på museet och Brightons färgglada (bokstavligen - det är en Pride stad) historia, innan vi gick för att äta middag. På en pub tänkte vi, men vi hittade en diner vid stranden och kunde inte stå emot frestelsen! De hade jättefina toalettdörrar med Wonder Woman och Captain America på dörrarna och underbar Oreo Milkshakes.





Resultatet blev en dag när vi åt väldigt mycket... Men det var trevligt, jag ser fram emot att åka till USA någon dag, verkar vara ett märkligt land. Dock märktes det att även om tjejerna som jag åkte med är två av mina rätt bra kompisar här så är det tydligen svårt att mixa två amerikaner som inte känner varann så bra - de är inte alls särskilt självupptagna när de är med mig, men det märktes tydligare när de var med varann, vilket var lite tråkigt: jag vill ju att alla ska komma överens...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar