Så det här är vad som hände:
Jag och Irene, Patritcia och en kompis till henne skulle gå på Dave Gorman's komedi show (det finns en fantastisk sida som heter free tv-recordings där man får gratisbiljetter till TV-inspelningar. Najs). Efter att ha promenerat i regnet och sett den blå dörren till Notting Hill filmen så hittade vi stället där showen skulle vara -The Tabernacle. Vi snackade lite med dörrvakten innan kvinnan som hade hand om saker och ting kom och gav oss vouchers för två gratis drinkar var. Det var ju inte så illa. Men sen när vi äntligen blev slussade till salongen så blev vi slussade lite för långt: dvs, vi fick sitta på träbänkar på sidan om scenen så vi såg allt i profil... Lite tråkigt tyckte vi - kalla och hårda var bänkarna också - men vi fick tydligen de bästa platserna i huset. Vi satt bredvid the crew och hade en bra översikt över publiken.
Men så kommer the warm up guy upp på scenen - och han ser förskräckligt bekant ut. Han snackar på som de brukar göra - där är där för att värma upp publiken. Så ser han sig omkring och frågar "Madam - where are you from?" och kollar på mig. Jag som just hade suttit och tänkt att fördelen med de här platserna är i alla fall att man inte blir utpekad... Så jag sa "Sweden" så coolt som jag kunde. Det tyckte han tydligen var fascinerande för han fortsatte prata med mig och frågade vad jag pluggade, var etc. Och sedan när han klagade på att det var kallt så pekade han på mig och sa att det var vi nog svenskar vana med - med en fejk svenskdialekt som han bad om ursäkt för. Sen var showen, men nästa paus så bytte vi alla platser - jag såg att han stod där vi satt förut (varför gick vi inte dit?) men sen när han skulle värma upp publiken för nästa runda så frågade han efter den svenska tjejen så jag vinkade på i mitt hörn. Han undrade om jag hade det trevligt - det kanske inte var tillräckligt många mord, inte något för Wallander va? Han var väldigt charmig.
När allt var slut så kom jag på vem det var. Han hette Tom, var från södra Wales och de hade skämtat om John Barrowman - det kunde bara vara en person:
Jag och Irene stannade efteråt för att få en autograf, men det verkade som att han redan hade gått... Nåja, jag fick i alla fall prata lite - på distans - med en person som spelade en av mina favoritkaraktärer i Torchwood. Only in London people.
Showen var för övrigt väldigt bra - värt att kolla upp. Den var intelligent och drev mer med hela samhället än individuella personer. Min favorit del var nog Found Poetry där han läste upp knasiga internetkommentarer om olika saker i media, som t ex det faktum att Prins William inte har sin vigselring på sig.
Jag och Irene, Patritcia och en kompis till henne skulle gå på Dave Gorman's komedi show (det finns en fantastisk sida som heter free tv-recordings där man får gratisbiljetter till TV-inspelningar. Najs). Efter att ha promenerat i regnet och sett den blå dörren till Notting Hill filmen så hittade vi stället där showen skulle vara -The Tabernacle. Vi snackade lite med dörrvakten innan kvinnan som hade hand om saker och ting kom och gav oss vouchers för två gratis drinkar var. Det var ju inte så illa. Men sen när vi äntligen blev slussade till salongen så blev vi slussade lite för långt: dvs, vi fick sitta på träbänkar på sidan om scenen så vi såg allt i profil... Lite tråkigt tyckte vi - kalla och hårda var bänkarna också - men vi fick tydligen de bästa platserna i huset. Vi satt bredvid the crew och hade en bra översikt över publiken.
Men så kommer the warm up guy upp på scenen - och han ser förskräckligt bekant ut. Han snackar på som de brukar göra - där är där för att värma upp publiken. Så ser han sig omkring och frågar "Madam - where are you from?" och kollar på mig. Jag som just hade suttit och tänkt att fördelen med de här platserna är i alla fall att man inte blir utpekad... Så jag sa "Sweden" så coolt som jag kunde. Det tyckte han tydligen var fascinerande för han fortsatte prata med mig och frågade vad jag pluggade, var etc. Och sedan när han klagade på att det var kallt så pekade han på mig och sa att det var vi nog svenskar vana med - med en fejk svenskdialekt som han bad om ursäkt för. Sen var showen, men nästa paus så bytte vi alla platser - jag såg att han stod där vi satt förut (varför gick vi inte dit?) men sen när han skulle värma upp publiken för nästa runda så frågade han efter den svenska tjejen så jag vinkade på i mitt hörn. Han undrade om jag hade det trevligt - det kanske inte var tillräckligt många mord, inte något för Wallander va? Han var väldigt charmig.
När allt var slut så kom jag på vem det var. Han hette Tom, var från södra Wales och de hade skämtat om John Barrowman - det kunde bara vara en person:
 |
| PC Andy |
Jag och Irene stannade efteråt för att få en autograf, men det verkade som att han redan hade gått... Nåja, jag fick i alla fall prata lite - på distans - med en person som spelade en av mina favoritkaraktärer i Torchwood. Only in London people.
Showen var för övrigt väldigt bra - värt att kolla upp. Den var intelligent och drev mer med hela samhället än individuella personer. Min favorit del var nog Found Poetry där han läste upp knasiga internetkommentarer om olika saker i media, som t ex det faktum att Prins William inte har sin vigselring på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar